Under de första 2000 åren som guld och silver utgjorde den främsta valutan på jorden, gick det i snitt tolv enheter silver på en enhet guld. Silvret var alltså tolv gånger mindre värt än guld. Naturligtvis varierade det något beroende på epok och region. Under Mingdynastin i Kina var guldet bara fyra gånger så mycket värt som silvret och i den gamla Egypten var silvret och guldet likvärdigt. Men snitt har skillnaden lagat på 12:1.
Det krävs inget geni för att förstå varför. Guld och silver var på den tiden fria pengar som cirkulerade i världen, sida vid sida. Den fria marknaden satte priserna. Prisskillnaden skapades på naturlig väg. Det innebär att det antagligen fanns tolv gånger så mycket silver som guld i omlopp, över lag, under den här 2000-årsperioden. Marknaden satte priset baserat på den relativa svårigheten att komma över metallen.
I slutet av 1800-talet gjorde ny teknik i kombination med flertalet silverfynd att tillgången på silver ökade dramatiskt. Detta och andra faktorer fick silvret att tappa starkt i värde och var nu inte värt mer än en hundradel av guldet. 1934, under depressionen, skrev Roosevelt under ett dekret “The Silver Purchase Act”. Baserat på detta köpte man sedan på sig världens största silverlager. Under femtiotalet köptes ytterligare silver och när lagret var som störst hade man samlat på sig över 100 000 ton silver.
Trots detta steg priset på silver i början på 60-talet till 1,29 dollar per ounce. Inte för att det saknades silver utan för att det fanns för mycket valuta. Silverpriset hann helt enkelt i kapp inflationen på valutatillgången. Med ett pris på 1,29 dollar per ounce matchade silver värdet i ett amerikanskt silvermynt. Om priset steg ytterligare i det här läget, skulle folk kunna gå till banken och hämta ut mynt för att smälta ner det och sälja silvret för ett bättre pris. Detta visste regeringen vilket tvingade dem att sälja av silver för att hålla nere priserna.
Men det var till ingen hjälp. För första gången blev den allmänne investeraren den största köparen av silver. Det lättaste sättet var att helt enkelt gå till banken och växla in en sedel mot mynt. Detta bidrog till att marknaden närapå dränerades på mynt vilket tvingade regeringen att ta bort amerikanska silvermynten i mitten på 60-talet. Den fria marknaden och allmänhetens efterfråga hade återigen tvingat regeringen in i en återvändsgränd.
Under sjuttiotalet höll sig priset på tre-sex dollar per ounce på grund av att guldmyntfoten övergivits och valutatillgångens vuxit. Många investerare sålde av sitt silver och gjorde en god affär.
Omkring 1979 började priserna stiga snabbt. Folk slutade att sälja av sitt silver och för andra gången i amerikansk historia blev allmänheten den största köparen av silver.
I dag saknar de flesta regeringar och styren silver. All denna försäljning av silver har skett hand i hand med att investerare har sålt av sitt silver. Detta har fått silverpriset att sjunka så lågt att många silvergruvor tvingats i konkurs, eftersom produktionsriset varit högre än försäljningspriset.
Ur boken “Investeringsguiden för GULD & SILVER”, M.Maloney
